Gårdagens avokado

Det är så förvirrande. Känslorna. Motpolerna. Eller det där mitt emellan. Ena stunden glad. Andra kanske bara tom. Urgröpt. Hon gick ner för trappan likt gårdagens avokado – den som blev guacamole. Vilket betyder att allt som är kvar är bara en kärna och ett skal som blivit brunt på insidan.

Och så ska man på kalas, tänkte hon. Fira något, eller i detta fall någon. En någon som dragit ihop till fest. Och så känner man sig såhär. Duschen kändes hård. Specialhuvudet inte så speciellt. Borstningen efteråt rufsade mer till håret, som redan till en början uppförde sig svagt och nu? Bara fluff.   

Benen oljades in för att något skulle glänsa. Klackskor på. Svansen, ja, upp? Och klorna var klippta. En av nackdelarna med att vara en hund var att det var så svårt att gå i klackskor. En annan nackdel var att det var så tydligt när man inte var glad. Eller för den delen blev jätteglad. Och när man kände sig som gårdagens avokado gick det därför inte att dölja.

Promenaden var kort. Och vinglig. Klackskorna föll av titt som tätt. Hon hade valt de snyggaste, vilket också betydde de mest opraktiska. Men var det fest så var det.

Väl framme nosade hon på dörren. Gläfste och krafsade. Någon öppnade. Innanför, ett bollhav och mängder av gäster. Och livet blev en som en ny guacamole igen.